Härförleden uträttade vi två goda gärningar. Den första utfördes i mataffären när vi pantade burkar. Mannen hittade en plånbok innanför dörrarna som vi lämnade till personalen.
Den andra utfördes när vi skulle åka hem i skymningen. Plötsligt stod det något konstigt i vägkanten, jag hoppades på ett lodjur, har alltid velat se ett sådant. Men det var en vit långhårig ganska stor hund!
Vi saktade ner och hunden sprang emot oss och såg jätteglad ut. När jag öppnade dörren hoppade den rakt upp i knäet på mig!
Vi bor ute i skogen och chansade på en grusväg för o se om någon var hemma och visste vems hund det var. Huset vi kom till hade "det är ingen hemma belysning" samt en vajer och en vägbom framför uppfarten. Det hela var lite läskigt och det brakade i skogen. Vi tog in hunden i bagaget(den var tung att ha i knäet) och den hoppade glatt och villigt in. Vi åkte snabbt därifrån.
Efter det åkte vi till mannen jag köper hö av och de visste vems hund det var och ägaren kom och hämtade den. Men hon fick lyft in den i sitt bagage.
Summan av kardemumman är alltså: Hade vi varit lite mindre angelägna på att utföra goda gärningar hade vi nu kunnat vara ägare till en fet plånbok och en fin hund!
Vad är era bästa goda gärningar?
Det lönar sig nog med ärlighet i längden och visst mår man bra av att göra goda gärningar. Sonen har gjort många goda gärningar i sitt 14-åriga liv redan. TAgit hand om mer än en vilsen hund, schasat (stavas det så?) in får från en stor väg och han håller allt som oftast upp dörren för äldre mm mm. Han är en sådan person som ser när någon behöver hjälp och hand hjärta bultar extra för alla sorters djur. SÅnt värmer så klart ett mamma hjärta.
SvaraRaderaSjälv ha rjag lämnat in en plånbok bla och hjälpt ett barn till rätta. Kanske mer men det är vad jag minns nu.
Ses i morgon!
Härligt med en så omtänksam son. Världen behöver mer snälla människor.
SvaraRaderaJapp, kul att du kan komma imorgon.