



Gamla hus är bland det finaste jag vet. Stämningen i dem. Det fridfulla, rogivande. Vissa platser vill man aldrig gå ifrån. Bara sätta sig och vara. Det är som en liten fristad i den stora världen. En plats där man kan låtsas att allt utanför inte existerar.
Det är så jag vill det ska kännas här hemma. Både i huset och i trädgården. Bilderna ovan är inte hemifrån, utan från ett hus där ingen längre bor.
Sedan har jag även fått en följare nr 12. Och det ingen mindre än Eija med fina bloggen
Norrfrid. En blogg om gamla hus, husdjur och byggnadsvård.